Den oäkta hälften och fårklipparen (2005)

Vissa saker vill man se med egna ögon innan man riktigt tror på dem. Den oäkta hälftens frisör är en sådan sak. Han har berättat om henne många gånger – efter varje gång han har varit och klippt sig, faktiskt – men jag har inte riktigt förstått hur intressant hon var förrän jag själv fick studera henne.

Den oäkte är numera en s.k. fattig student och som sådan intresserad av prisbilliga varor och tjänster. Dem här frisören tar 95:- per klippning. Första gången han besökte henne hade jag nyligen chockad och skakad betalat 1150:- för en färgning och en ringa puts på längden. När jag fick höra vilken spottstyver han hade klippt sig för var min omedelbara reaktion att världen är orättvis och hans nyfunna frisör en skattefuskare av mått och rang – men efter att ha sett henne i aktion inser jag att hon tvärtom tar ut en fullt rimlig timpenning och förmodligen gör rätt för sig vad gäller sociala avgifter etcetera. Det beror ju inte bara på hur mycket man tar betalt utan också på hur fort man arbetar. Att ta sig igenom min kalufs tar tre och en halv timme oavsett hur diskret själva insatsen är. Min frisör drar alltså in drygt 5 kronor i minuten, se ovan. Den prisbilliga frisören drar på samma tid in drygt 95:- eftersom det tar henne en knapp minut att klippa en person med en normal diffus ”herrfrisyr”, till exempel den oäkte. Jag har sett det hända. Det var som att bevittna ett naturfenomen.

När den oäkte hade besökt den prisbilliga ett antal gånger insisterade han på att jag måste gå med och titta när han klippte sig. Det är en ganska udda begäran från någon äldre än fem år, men jag hade å andra sidan fattat ett viss intresse och gick gärna med. Själva miljön var lovande på ett absurdistisk sätt: en cirka tolv kvadratmeter stor undantagssmatt i en tunnelbanenedgång med en inredning såg ut som något ur SVT:s rekvisitaarkiv, typ ”Roy och Roger har en frisersalong ihop” 1983. Vackra tecknade bilder i grälla färger av folk med Sue Ellen-lugg smyckade väggarna. Mitt på golvet på en pinnstol satt en medelålders kvinna. Hon hade benen rakt ut och fötterna på en pall, man liksom hälsades av hennes väl tilltagna fotsulor, och sov djupt. När den oäkte hade ropat på henne tre gånger stod hon upp ur sin sömn på ett dramatiskt vis: hon spratt upp som en nyväckt berguv med ögonen vidgade till tefatsstorlek, som hundens i ”Elddonet”. Därefter muttrade hon en ramsa på ett för mig okänt språk, tryckte ner den oäkte i en stol (jag är så glad att hon inte tog mig!), fattade en elektrisk maskin och skalade håret av hans huvud i fyra raska drag. Den som har sett australiska fårskötare på Discovery vet exakt vad jag försöker förmedla här, enda skillnaden var att hon inte tryckte knät i bröstkorgen på honom. Hela processen inklusive väckningen tog 90 sekunder. Den oäkte reste sig, tryckte en hundring i handen på henne, fick en femma tillbaka och sen var det klart.

Det verkligt märkliga är att det blir rätt bra. Det blir faktiskt hår kvar, och det blir till och med en sorts helt adekvat frisyr. Hon spiller ingen tid på att låta patienten spegla sig efteråt, men det beror antagligen på konceptet ”enhetspris-enhetsfrisyr”. Förra gången fick hon ändå för sig att improvisera lite, kanske beroende på feberyra eller liknande. Jag är lite ledsen över att jag inte var med den gången istället. Det började illavarslande: den prisbilliga gjorde upprepade gånger den internationellt gångbara gesten för ”jag ska skära halsen av dig” när den oäkte klev in, men han förstod efterhand att den syftade på en akut halsåkomma gjorde henne kav hes och förhindrade henne från att muttra ramsor på några språk alls. Därefter förlöpte det hela som vanligt med undantag av att hon bjussade på sju extra sekunder under vilka hon greppade en kam och hyfsade över det hela. Nån spegel blev det däremot inte den gången heller.
– … vilket resulterade i att jag promenerade genom hela Vasastan stylad som Vidkun Quisling med skägg, konstaterade den oäkte lakoniskt. Man tittade på mig.

Dessvärre hade han kammat om sig när jag kom hem. Man kan inte få se allt här i världen.